Allmänt om ÄTA
Begreppet ÄTA-arbete (i korthet Ändrings-, Tilläggs- och Avgående arbete) infördes i standardavtalen genom AB 04 och ABT 06 men var redan innan dess ett använt och vedertaget begrepp för denna typ av förändring av en entreprenad. Sedan en tid tillbaka pågår dock nu ett revideringsarbete av standardavtalen och enligt rykten är begreppet är på väg bort för att istället ersättas av ett mer allmängiltigt begrepp för ändringar i stort. Hur det blir med den saken i slutänden återstår att se. Oavsett benämning är frågan om ersättning för ÄTA-arbete ett stående inslag i tvister i entreprenader och även om det kanske inte alltid är den huvudsakliga frågan som tvisten handlar om så är det mer regel än undantag att det ingår som delfrågor.
Formaliakrav och partsvilja
ÄTA-arbete kan vara av två slag. Å ena sidan pratar man om beställda (föreskrivna) ÄTA-arbeten och å andra sidan om likställda (föranledda) ÄTA-arbeten. Skillnaden kan sägas vara att de förra ersätter kostnader för ändringar som beställaren har anvisat medan de senare utgör ersättning för beställarrisker där avvikelser av något slag påverkar entreprenörens kostnader. Regleringen kringgärdas av formaliakrav om skriftlig beställning och underrättelse där huvudregeln är att betalning inte ska utgå om dessa inte uppfyllts. Inte sällan har beställaren även ytterligare skärpt formaliakraven genom särregleringar i de administrativa föreskrifterna.
Det står dock sedan tidigare klart att de formella reglerna inte alltid gäller eller är absoluta. Det är istället partsviljan styr och så länge parterna kommit överens om att göra på annat sätt än vad reglerna anger så är det i sin ordning. Detta konstaterades bl.a. av Svea hovrätt i mål nr T 8695-09 den 8 februari 2011. Den praktiska hanteringen av ÄTA-arbeten i den entreprenaden hade gått till på så sätt att parterna muntligen diskuterade arbetena varefter entreprenören förde in dem i en ÄTA-journal. ÄTA-journalen lämnades sedan över till beställaren inför ekonomimöten där de behandlades och godkändes. Efter entreprenadens slutförande bestred dock beställaren ett antal fakturor bl.a. på den grunden att ÄTA-arbeten inte hade beställts skriftligen. Hovrätten konstaterade att parternas hantering av beställningar av ÄTA-arbeten i entreprenaden visserligen innebar ett system som avvek från vad som angavs i avtalet, men att det i sig inte fanns något hinder att frångå detta om man var överens om en annan ordning. Eftersom så hade varit fallet fick beställaren betala entreprenörens fakturor.
Att parterna själva styr över regleringen innebär dock inte att problem eller frågeställningar inte kan uppstå. Om oklarhet råder kring vad man egentligen kom överens om, om personer i organisationen bytts ut eller om minnet tryter måste det lösas på något sätt, och man faller då oftast tillbaka på vad dokumentationen visar och hur kontraktsvillkorens formalia har efterlevts. Då uppstår frågan om det kan bevisas eller inte att avtal har ingåtts om ÄTA-arbete.
Några rättsfall om ÄTA-arbeten
I det följande redogörs kortfattat för vad som framkommit i några av de domar som kommit från hovrätterna de senaste åren där bl.a. formalia kring ÄTA-krav behandlats ur olika aspekter.
Hovrätten över Skåne och Blekinge den 23 juni 2015, mål nr T 731-14 Tvisten avsåg en utförandeentreprenad gällande stålpartier där entreprenören hade flera olika krav på ersättning för ÄTA-arbete. Hovrätten konstaterade i domen att parternas avtal föreskrev skriftlighetskrav för ÄTA-arbete. Eftersom entreprenören inte hade visat att beställaren gjort sådana tilläggsbeställningar som berättigar till ersättning hade entreprenören inte heller rätt till ersättning för dessa.
Svea hovrätt den 24 november 2017, mål nr T 7136-16 Entreprenaden gällde uppförandet av en sporthall med tillhörande parkering på totalentreprenad där tvist bl.a. hade uppstått om entreprenörens krav på ersättning för ÄTA-arbeten. Hovrätten konstaterade att när det gäller sådana ÄTA-arbeten som beställaren bestrider att det överhuvudtaget skett beställning av, så bör det vara den som påstår att beställning har skett som har bevisbördan för sitt påstående, dvs entreprenören. En sådan ordning tedde sig enligt hovrätten än mer motiverad i den aktuella entreprenaden där formaliakraven kring beställning även hade skärpts. Entreprenören hade dock varken lagt fram någon skriftlig utredning om att de aktuella ÄTA-arbetena hade beställts i enlighet med föreskrifterna i parternas avtal eller i övrigt lämnat mer precisa uppgifter om när, var eller hur arbetena beställdes. Entreprenören tillerkändes därför ingen ersättning för dessa.
Utgången blev densamma gällande vissa andra ÄTA-arbeten som entreprenören gjorde gällande där hovrätten konstaterade att entreprenören inte hade visat att en teknisk lösning som beställaren föreskrivit var oriktig och därför inneburit likställt ÄTA-arbete för entreprenören.
Hovrätten över Skåne och Blekinge den 15 november 2018, mål T 1255-18
Tvisten avsåg såväl likställda ÄTA-arbeten som beställda ÄTA-arbeten med anledning av utförd förläggning av vattenledning mellan två orter i en kommun. Hovrätten konstaterade att en formell förutsättning för att separat ersättning ska kunna utgå för likställt ÄTA-arbete är att entreprenören inhämtar beställarens synpunkter i saken. För att detta ska vara relevant och ändamålsenligt måste entreprenören då också senast när synpunkterna inhämtas ha klargjort att det är fråga om likställt ÄTA-arbete på viss angiven grund.
I byggmötesprotokoll framgick det förvisso att entreprenören hade underrättat om förhållanden som upptäckts men det hade inte noterats som ÄTA-arbete utan istället under rubriken ”Hinder och störningar”. Hovrätten ansåg därför, att oavsett om entreprenören hade utfört arbete som skulle berättiga till ersättning för ÄTA-arbete, så hade entreprenören inte visat att synpunkter inhämtats enligt kontraktet. Entreprenören var därför inte berättigad till ersättning utöver kontraktssumman.
När det gällde ÄTA-arbete som entreprenören ansåg hade beställts av beställaren, konstaterade hovrätten att om formaliaföreskriften om att ÄTA-arbete ska beställas skriftligen innan det påbörjas inte efterföljs, så innebär det att entreprenören inte har någon rätt till ersättning. Genom att beställaren inte hade gjort någon skriftlig beställning av ÄTA-arbete kunde det därmed inte anses vara beställt.
Svea hovrätt den 23 november 2018, mål nr T 6895-17
Tvisten avsåg ersättningskrav från en underentreprenör som på utförandeentreprenad hade utfört mark- och stängselarbeten i samband med uppförandet av en godsmottagning och vaktlokal. I domen konstaterade hovrätten att beställaren tidigare hade betalat för ÄTA-arbeten som utförts utan skriftliga beställningar och att parterna hade frångått skriftlighetskravet i avtalet beträffande ÄTA-arbeten. Vidare hade muntlig och informell kommunikation varit regelmässig eller i varje fall inte ovanlig. Beställarens invändningar om att betalning inte skulle ske på grund av att entreprenören åsidosatt skriftlighetskravet avvisades därför.
Hovrätten för västra Sverige den 12 april 2019, mål T 4889
Entreprenaden avsåg förnyelse av VA-ledningar och omläggning av servisledningar till ett antal fastigheter i ett villaområde som en markentreprenör utfört på utförandeentreprenad för kommuns räkning. En del av målet gällde frågan om betydelsen av noteringar om ÄTA-arbeten i entreprenörens dagbok. Beställaren hade löpande tagit del av dagboken och även bekräftat detta genom signering av dagboksbladen. Beställarens representant hade även fört en dialog om arbetena på plats med entreprenören. Hovrätten ansåg dock, på samma sätt som tingsrätten gjort i sin tidigare bedömning, att detta inte var tillräckligt för att entreprenören enligt formaliaföreskrifterna i kontraktet skulle anses ha inhämtat beställaren synpunkter och underrättat denne om ÄTA-arbeten.
Slutsatser
Går det då att dra några slutsatser av vad som refererats ur dessa rättsfall? Det är uppenbart att det finns utrymme och möjlighet att avvika från det ordinarie regelverket. Samtidigt verkar de formella kraven många gånger upprätthållas av domstolarna. Det som kan konstateras är att rätten, eller kanske snarare möjligheten, att få ersättning för ÄTA-arbete ofta är beroende av vilken dokumentation och skriftlig bevisning som kan företes och att denna blir tungt bärande när det saknas underlag som visar att avtal ingåtts och ord står mot ord.
Sker avvikelser från formaliakraven så är det med andra ord på egen risk. Frågan man ibland ställer sig är hur det kommer sig att någon tycker att det är värt att stå den risken…
Marcus Eidem, advokat och partner på Foyen Advokatfirma
marcus.eidem@foyen.se
