Ett bolag ansökte om ett frivilligt tillstånd för en solcellsanläggning på ca. 9 hektar jordbruksmark av bördighetsklass 7. Solcellsanläggningen beräknas ha en livslängd på 30–50 år och producera ca. 9 GWh per år. Marken angavs ge sämre skördar på grund av risk för vattensjuka. Platsen låg i direkt anslutning till motorväg E6 och en elnätsanslutningspunkt med ledig kapacitet. Miljöprövningsdelegationen (MPD) och mark- och miljödomstolen (MMD) avslog ansökan, främst med hänvisning till bristande lokaliseringsutredning och skyddet för brukningsvärd jordbruksmark i 3 kap. 4 § MB. Länsstyrelsen, som initialt intagit samma hållning, medgav bolagets överklagande i MÖD och tillstyrkte ansökan.
MÖD:s rättsliga överväganden
MÖD prövade tillåtligheten enligt lokaliseringsregeln i 2 kap. 6 § MB och hushållningsbestämmelserna i 3 kap. MB, särskilt skyddet för brukningsvärd jordbruksmark i 3 kap. 4 § andra stycket MB.
Brukningsvärd jordbruksmark är enligt 3 kap. 4 § MB av nationell betydelse och får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och om behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Härutöver aktualiseras bestämmelsen i 3 kap. 1 § MB om god hushållning och att företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.
MÖD konstaterade att marken var brukningsvärd och att ett ianspråktagande endast får ske om det behövs för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Behovet av förnybar elproduktion är ett sådant väsentligt samhällsintresse.
För att kunna ta ställning till om det finns annan mark att ta i anspråk krävs en lokaliseringsutredning. Kravet på lokaliseringsutredningens omfattning beror på omständigheterna, inklusive projektets storlek. Bolaget hade utrett tio alternativ. Länsstyrelsen och MÖD ansåg att fem av dessa var rimliga att utvärdera vidare och att detta var tillräckligt för detta projekt uppgående till 9 hektar, till skillnad från kraven i t.ex. MÖD 2024:12 där solcellsanläggningen var planerad att uppgå till 232 hektar. MÖD fann att bolaget på ett tillfredsställande sätt visat att behovet inte kunde tillgodoses på annan mark än jordbruksmark. Alternativen hade valts bort på grund av höga natur- och kulturvärden, områdesskydd, höga anslutningskostnader, tekniska svårigheter eller bristande rådighet.
MÖD gjorde en avvägning mellan intresset av att bevara marken för jordbruk och intresset av elproduktion. Domstolen fäste särskild vikt vid länsstyrelsens ändrade bedömning att den aktuella marken, trots sin klassificering, hade begränsad betydelse för den regionala livsmedelsproduktionen (bl.a. pga. markförhållanden och närhet till E6) och att intresset av elproduktion i regionen vägde tyngre. MÖD bedömde att en tidsbegränsning av tillståndet till 30 år en tillräcklig reglering av verksamhetens upphörande.
Analys
MÖD:s dom tydliggör att kraven på lokaliseringsutredning är beroende av projektets storlek och omständigheter. För denna relativt lilla solcellsanläggning ansågs fem rimliga alternativ tillräckligt och uppfylla kravet i 3 kap. 4 § MB. Högre krav kan däremot ställas vid storskaliga projekt. Domen ger vägledning om att även en förhållandevis begränsad utredning kan godtas för mindre anläggningar, förutsatt att den på ett tillfredsställande sätt visar varför alternativa platser inte är lämpliga.
Domen M 5118-24 är ett viktigt bidrag till rättspraxis rörande etablering av solcellsanläggningar på brukningsvärd jordbruksmark och belyser den pågående intressekonflikten mellan livsmedelsproduktion och energiomställning. Domen visar att jordbruksmark kan tas i anspråk för solcellsanläggningar, men understryker vikten av en noggrann lokaliseringsutredning och en avvägning där regionala behov och den specifika markens faktiska förutsättningar ges stor betydelse.
Vi på Foyen har tidigare analyserat två domar från MÖD som meddelades i oktober 2024 i vilka frågorna om lokalisering av solcellsanläggningar på jordbruksmark har prövats och där domstolen konstaterade att de utförda lokaliseringsutredningarna inte var tillräckliga och att jordbruksmarkens värde prioriterades framför behovet av förnybar energi, läs mer här.
Som vi tidigare har konstaterat, finns det ett behov av förändring i miljöbalkens regler och tydligare riktlinjer för vilken mark som kan användas för solcellsparker, respektive tydligare kriterier för när kombinationen av jordbruk och energiproduktion kan tillåtas. Det är också av stor vikt att åter understryka att den som planerar att anlägga en solcellsanläggning på jordbruksmark verkligen behöver utarbeta en detaljerad lokaliseringsutredning för att uppfylla sin utredningsskyldighet.
Foyen har bred erfarenhet av att arbete med projekt av denna karaktär och har framgångsrikt bistått projekt avseende solcellsparker på jordbruksmark. Kontakta oss gärna för stöd i genomförandet av ert projekt.
