- Sambandet mellan avverkningsanmälan och anmälan för samråd tas bort
Enligt nuvarande reglering är markägare enligt 14 § skogsvårdslagen och 15 § skogsvårdsförordningen skyldiga att underrätta Skogsstyrelsen om avverkning som ska äga rum på dennes mark genom en anmälan om avverkning. En sådan avverkningsanmälan fungerar även som en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och 6 § i förordning om anmälan för samråd. I delbetänkandet föreslås att detta samband mellan avverkningsanmälan och anmälan för samråd tas bort. Detta då bland annat flera av de åtgärder som Skogsstyrelsen underrättas om genom avverkningsanmälan inte uppfyller villkoren för anmälan för samråd enligt miljöbalken.
Enligt utredningen kommer en avverkningsanmälan enbart utgöra en underrättelse för Skogsstyrelsen och samråd enligt miljöbalken (12:6) kommer endast behöva genomföras om åtgärden innebär en väsentlig ändring av naturmiljön. Skogsbruksåtgärder på produktiv skogsmark kommer därmed endast att behöva samrådas i vissa särskilda fall. Bedömningen av om en anmälan för samråd behövs eller inte kommer därmed falla på markägaren. För att underlätta för markägare att bedöma vilka situationer som kräver samråd föreslås en uttömmande samrådslista. Det föreslås att Skogsstyrelsen ska ges ansvaret att genom föreskrifter precisera vilka områden inom skogsbruket som kräver samråd samt fastställa hur dessa områden ska avgränsas.
Genom att särskilja underrättelse enligt skogsvårdslagen och anmälan för samråd enligt miljöbalken är förhoppningen att det bland annat blir tydligare för både markägare och myndigheter vilket regelverk som tillämpas vid tillsyn.
- Kortare tidsfrist för påbörjande av skogsbruksåtgärder efter anmälan till Skogsstyrelsen
Sexveckorsregeln som i 15 b § skogsvårdsförordningen innebär att markägare måste skicka in en anmälan till Skogsstyrelsen senast sex veckor före avverkning, föreslås kortas till tio dagar räknat från den dag då en komplett anmälan inkommit till Skogsstyrelsen.
Den tekniska utvecklingen och Skogsstyrelsens nuvarande handläggning skiljer sig från hur det fungerade när sexveckorsregeln infördes. Utredningen betonar behovet av att anpassa reglerna till dagens digitala och rättsliga utveckling. Enligt utredningen granskas ungefär hälften av de anmälningar som skickas in till Skogsstyrelsen manuellt, och bara en liten del av dessa leder till tillsynsåtgärder. De nuvarande tidsfristerna bedöms därför inte vara anpassade till det faktiska antalet tillsynsärenden som inleds eller till de anmälningar som inte resulterar i några tillsynsåtgärder. För att ytterligare förenkla för myndigheten att tillåta en skogsbruksåtgärd innan tio dagar har passerat, föreslås även att kravet på särskilda skäl tas bort. I de fall Skogsstyrelsen anser att en skogsbruksåtgärd kräver fler dagar för att utreda, kan myndigheten fortfarande utfärda ett tillfälligt förbud i väntan på ett slutligt beslut i tillsynsärendet.
För de skogsbruksåtgärder som påverkar höga naturvärden eller EU-rättsliga förpliktelser och som kräver samråd enligt miljöbalken kvarstår dock en handläggningstid på sex veckor.
- Kostnadsfördelning för kunskapsinhämtning enligt miljöbalken
Enligt det så kallade ”kunskapskravet” i 2 kap. 2 § miljöbalken måste den som bedriver eller planerar en verksamhet eller åtgärd ha tillräcklig kunskap för att skydda människors hälsa och miljön från skador eller olägenheter. För skogsbruk innebär detta att markägare måste kunna visa att de förstår hur åtgärderna påverkar miljön i området samt vilka skydds- och försiktighetsåtgärder som är rimliga att vidta med hänsyn till denna påverkan. När det avser arter bör kunskapsunderlaget vara tillräckligt för att kunna utesluta att en skogsbruksåtgärd sker i strid med artskyddsförordningen. Enligt nuvarande reglering kan tillsynsmyndigheten, vid avsaknad av tillräckligt underlag, besluta om att förbjuda en åtgärd om markägaren inte visat att åtgärden är godtagbar. Att markägare ensamt ska bära ansvaret för att visa en godtagbar skogsbruksåtgärd anses i delbetänkandet inte vara proportionerligt.
I utredningen lyfts problematiken att kostnaderna för att samla in ytterligare kunskap, exempelvis genom inventeringar, i vissa fall kan vara så höga att de inte står i rimlig proportion till de intäkter som den planerade åtgärden förväntas att ge. Ett av förslagen är därför en preciserad skälighetsbedömning i 2 kap. 7 § miljöbalken som kopplas till skogsbruk och tar hänsyn till markägares kostnad för att inhämta ny kunskap i förhållande till värdet på den berörda delen av fastigheten. Den kostnad som kan bli aktuell för markägare bör enligt förslaget inte uppgå till mer än ett fåtal procent och aldrig mer än tre procent av värdet på den berörda delen av fastigheten. Kunskapsunderlag som krävs för att utreda ärenden som går utöver denna kostnadsgräns föreslås tillsynsmyndigheten vara ansvarig för.
Förhoppningen med förslaget är att räckvidden av kunskapskravet och bevisbördan vid skogsbruksåtgärder preciseras för att det ska bli tydligare för markägaren vad som förväntas och vilka kostnader som kan uppstå.
- Förenklade regler och stöd för ädellövskog
Ytterligare ett förslag är att kraven för slutavverkning av ädellövskog ska likställas med de krav som ställs för annan skog. Detta innebär bland annat att kravet på tillstånd för avverkning av ädellövskog tas bort och att det ska vara tillräckligt för markägare att endast underrätta Skogsstyrelsen om att slutavverkning ska genomföras. Vidare föreslås att det nuvarande ädellövskogsstödet som kan erhållas för specifika åtgärder ändras till ett årligt arealstöd i form av ett schablonbelopp per hektar ädellövskog. Slutligen föreslås en förenkling av möjligheten att, efter annan röjning eller gallring av ädellövskog, anlägga motsvarande areal ädellövskog inom brukningsenheten genom att det inte längre krävs särskilda skäl och ett beslut om undantag från Skogsstyrelsen.
I utredningen betonas vikten av att uppmuntra skogsägare att bedriva ädellövskogsbruk för att åstadkomma en ökning av arealen och högre kvalitet, både ur ett produktions- och naturvårdsperspektiv. Förhoppningen med förslaget om arealstöd är att fler markägare ska kunna ta del av stödet och våga pröva olika skogsbruksmetoder utan att utsättas för stora ekonomiska risker. En nackdel med arealstödet uppges vara att utbetalningarna blir lägre vid varje tillfälle, vilket kan skapa svårigheter för mindre markägare vid föryngringsavverkning eftersom stödet för stunden inte täcker de höga föryngringskostnaderna.
- Förändrat tillsynsansvar och överklagandeprocess inom skogsbruk
I delbetänkandet anges att den nuvarande regleringen i skogsvårdslagen och miljöbalken leder till en överlappning i tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och Skogsstyrelsen och att ett beslut av Skogsstyrelsen i vissa fall kan överklagas till både förvaltningsrätt och mark- och miljödomstol vilket är problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Den rådande ordningen innebär att frågor om vilka åtgärder som bör vidtas och vilka hänsyn som bör tas med anledning av artskyddet samt att frågor om dispens från artskyddet prövas av olika myndigheter. Den nuvarande regleringen innebär även att beslut av Skogsstyrelsen som kan överklagas till två olika domstolar i värsta fall leder till motstridiga utfall. För att åstadkomma en mer ändamålsenlig modell för handläggning av artskyddet inom skogsbruket föreslås att Skogsstyrelsen görs till tillsynsmyndighet för artskyddsfrågor. Med hänsyn till god ordning i förvaltningen och rättsskipningen samt ur rättssäkerhetssynpunkt föreslås också att samtliga beslut enligt skogsvårdslagen överklagas till mark- och miljödomstolen.
Avslutande kommentar
Delbetänkandet från 2024 års skogspolitiska utredningen utgör ett steg i riktningen mot ett mer enhetligt regelverk för skogsbruket i Sverige. De föreslagna ändringarna syftar till att både tydliggöra och förenkla regelverket, vilket förväntas underlätta för såväl markägare som myndigheter. Genom förslagen som klargör sambandet mellan avverkningsanmälan och samråd enligt miljöbalken, kortare handläggningstider, samt ett mer proportionerligt kostnadsansvar för kunskapsinhämtning, adresserar delbetänkandet flera av de praktiska utmaningar som skogsbruket står inför idag.
Förslaget om att samtliga beslut enligt skogsvårdslagen ska överklagas till mark- och miljödomstolen välkomnas särskilt. Att ärenden enligt nuvarande reglering kan överklagas till olika domstolar, trots att frågan rör samma sak leder till dubbel prövning i olika rättsinstanser. Förutom att detta innebär en ytterst rättsosäker situation som skapar minskad förutsebarhet och förvirring, särskilt i de fall en enskild får två olika beslut eller domar, är det även ineffektivt och kostar både enskilda och samhället tid och resurser. Genom att låta mark- och miljödomstolen hantera samtliga beslut enligt skogsvårdslagen kommer tillämpning av regelverket att bli mer enhetligt och konsekvent.
Vilka förslag som kommer att genomföras och vilken effekt de kommer få i praktiken återstår dock att se efter att det slutliga betänkandet presenterats den 31 augusti 2025 och regeringen tagit ställning till de olika förslagen. Slutbetänkandet uppges vara mer övergripande och av strategisk karaktär än de frågor som presenteras i delbetänkandet.
Foyen har bred erfarenhet av att arbeta med bland annat artskydd och skogsbruk. Om du har frågor om vad som gäller för just din verksamhet, är du välkommen att kontakta oss. Läs mer om vårt affärsområde Mark- och miljörätt.
Pia Pehrson, Advokat/Partner
Fredrik Jonasson, Biträdande jurist
