Nuvarande reglering och problemställning
I enlighet med det förbud som infördes i miljöbalken den 1 augusti 2018 är det idag inte möjligt att ge vare sig undersökningstillstånd, bearbetningskoncession eller miljötillstånd avseende uran.
I promemoria KN2024/02540 ”Att åter möjliggöra utvinning av uran” föreslås att förbudet tas bort.
Ändringarna föreslås för att möta det ökade behovet av metaller och mineral för den gröna omställningen där behovet har ökat exponentiellt under de senaste 100 åren. Även det geopolitiska läget, med Rysslands invasionskrig av Ukraina, har gett ny aktualitet i frågorna kring försörjningstrygghet och ett minskat beroende av tredje land.
Det nuvarande förbudet av utvinning av uran medför enligt promemorian även att utvinning av andra metaller och mineral, särskilt sådana som är förenade med uran, försvåras eller hindras. Detta kan i sin tur stå i vägen för en effektiv hushållning av resurser av såväl utvunnen malm som gruvavfall, då sekundär utvinning vid sidan av primär produktion kommer krävas för att tillgodose Europas behov av metaller och mineral som behövs för en tryggad råvaruförsörjning och för den gröna omställningen.
Vidare utgör förbudet enligt promemorian ett problem för Sverige som attraktiv gruvnation där modern gruvverksamhet kan bedrivas. Aktörer inom gruvbranschen har upplevt förbudet som svårt att hantera även för etablerade gruvverksamheter mot bakgrund av ändring i tillståndsplikten för hantering av naturligt förekommande radioaktivt material respektive krav på rening av uran ur processvatten, mer om detta nedan. Målsättningen är att utvinning av uran ska prövas enligt relevant miljölagstiftning, men att den inte ska vara förbjuden. Detta ska i förlängningen bidra till att möjliggöra nyttjande av Sveriges potential när det gäller de kritiska metaller och mineral.
Förbudet har även inneburit att uran hanterats som avfall när det i stället kunnat användas som en resurs.
Förslag
Regeringens föreslår att:
- det ska vara möjligt att utvinna uran i Sverige genom att förbudet i miljöbalken mot utvinning av uran ska tas bort,
- endast kärntekniska anläggningar som omfattas av regeringens tillståndsplikt enligt lagen om kärnteknisk verksamhet ska omfattas av regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning,
- uran ska utgöra koncessionsmineral enligt minerallagen,
- den som innehar bearbetningskoncession för uran ska föra journal över undersökningsarbetet och bearbetningen.
Regeringen föreslår även en ändring av 17 kap. 1 § miljöbalken, d.v.s. som rör verksamheter som kräver regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning. Ändringen får till följd att det endast är de kärntekniska anläggningar som prövas av regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, som ska omfattas av regeringens tillåtlighetsprövning. Det innebär att kärntekniska anläggningar som tillståndsprövas av Strålsäkerhetsmyndigheten, t.ex. mindre gruvverksamheter där uran utvinns, inte längre ska omfattas av regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning.
Den föreslagna inskränkningen av regeringens tillåtlighetsprövning innebär samtidigt en inskränkning i det kommunala vetot enligt 17 kap. 6 § miljöbalken. Enligt promemorian anses det dock inte motiverat med vetorätt i fråga om mindre gruvverksamheter, särskilt mot bakgrund av att regeringen redan idag har möjlighet att för sådana verksamheter avstå från tillåtlighetsprövning med följd att någon vetorätt aldrig uppkommer.
Oönskade effekter
I regeringsförslaget hanteras även oönskade effekter som uppstått av det nuvarande uranförbudet. Det nuvarande förbudet var aldrig tänkt att påverka gruvverksamhet i produktion som inte avsåg att hantera uran på annat sätt än som avfall. Strålsäkerhetsmyndigheten föreskrifter (SSMFS 2018:4) om naturligt förekommande radioaktivt material ändrades dock vid ungefär samma tidpunkt som förbudet infördes vilket medförde att hantering av uran över en viss koncentration blev tillståndspliktig.
Även vissa gruvverksamheter riskerar att hamna i kläm mellan att leva upp till kraven i 5 kap. 4 § miljöbalken avseende miljökvalitetsnormer för vatten och förbudet mot utvinning av uran. Detta då rening av processvatten riskerar att koncentrera mängden av uran så att gränsen för tillståndsplikt enligt kärntekniklagen uppnås. Exempelvis vattenreningsverk riskerar också att drabbas av liknande problematik. Eftersom en sådan situation riskerar att leda till straff eller andra sanktioner för verksamhetsutövaren är det enligt promemorian viktigt att denna oönskade effekt kan undvikas.
Foyens analys
Vi på Foyen välkomnar regeringens förslag. Lagändringarna kommer att ge Sverige ytterligare möjligheter att utvecklas som gruvnation och bidra till utvecklingen av den gröna omställningen i Sverige och i EU.
Genom att åter möjliggöra uranbrytning i Sverige säkerställs ett miljömässigt fördelaktigt bidrag till den gröna omställningen, då brytningen sker i enlighet med strikt nationell miljölagstiftning, samtidigt som försörjningen av kritiska metaller och material säkras och beroendet av tredje land minskar.
Förslaget kräver dock ytterligare förtydliganden för att bli riktigt effektivt. Vi på Foyen kommer att följa de kommande stegen i lagstiftningsprocessen med stort intresse.
Pia Pehrson, Advokat/Partner
Björn Eriksson, Biträdande jurist
