Bakgrunden i det aktuella målet var följande. En beställare ingick med en entreprenör ett avtal avseende rörarbeten på delad entreprenad. Mellan parterna gällde föregångaren till ABT 06, Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings-, och installationsarbeten, ABT 94. Efter att entreprenaden slutbesiktigats och godkänts uppkom under garantitiden problem med avloppen, vilket föranledde särskilda besiktningar. Vid dessa besiktningar antecknades fel som besiktningsmannen ansåg att rörentreprenören ansvarade för.
Entreprenören bestred att fel förelåg, men medgav åtgärdande, under förutsättning att beställaren beredde åtkomst till rörledningarna och med reservation för rätt att senare begära ersättning för det nedlagda arbetet. De aktuella rören var vid tidpunkten ingjutna i byggnadernas golv. För att möjliggöra ett avhjälpande var det därför nödvändigt att bila upp befintligt betonggolv och därefter återställa detsamma. Beställaren lät utföra åtkomst- samt återställningsarbeten och entreprenören avhjälpte antecknade fel.
Därefter väckte beställaren talan och yrkade bl.a. ersättning för åtkomst- och återställningsarbetena, eftersom dessa kostnader enligt beställaren utgjorde sådana kostnader som entreprenören enligt parternas avtal skulle svara för. Frågan för HD att besvara var om åtkomst- och återställningsarbeten ingår i entreprenörens avhjälpandeskyldighet enligt ABT 94 kap. 7 § 25 (samma avhjälpandeskyldighet stadgas i kap. 5 § 17 i både ABT 06 och AB 04), d.v.s. om entreprenören skulle ersätta beställarens nedlagda kostnader.
Frågan gällde alltså omfattningen av entreprenörens avhjälpandeskyldighet. Efter att HD konstaterat att den dispositiva rätten, köplagen, inte ger någon ledning i denna fråga gjordes en utblick i den entreprenadrättsliga litteraturen, såväl den svenska som nordiska. Slutsatsen domstolen nådde var att huvudregeln vad gäller omfattningen av entreprenörens avhjälpandeskyldighet är att avhjälpande ska ske så att entreprenaden blir avtalsenlig; ”Om ett avhjälpande av fel i entreprenörens egna prestation inte kan ske utan destruerande ingrepp i, och efterföljande rekonstruktion av, sådant som inte avsåg den egna prestationen, så bör alltså av skyldigheten att avhjälpa felet följa att entreprenören ska svara för dessa åtgärder och därmed förknippade kostnader så att ett avhjälpande kommer till stånd utan kostnad för beställaren. En förutsättning för att entreprenören ska behöva svara för kostnaden är att den varit nödvändig för att avhjälpa felet.
Mot bakgrund av HD:s slutsats och att det för ett åtgärdande av rören var nödvändigt att först frilägga dem, och därefter, för att byggnaden skulle få det skick som den skulle ha haft om ett avhjälpande inte hade behövt ske, återställa golven, skulle entreprenören svara för åtkomst- och återställandekostnaderna. I sammanhanget kan påtalas att den aktuella rörentreprenörens arbete endast omfattat arbete med rören. Golvet hade gjutits av en annan entreprenör vid ett senare tillfälle.
I anslutning till sitt resonemang kring avhjälpandets omfattning påtalar HD att entreprenören kan begära förbesiktning för att eventuella fel i prestationen ska upptäckas innan efterföljande arbeten genomförs, som vid senare fel skulle nödvändiggöra destruktion och rekonstruktion av de delar av de efterföljande arbetena som berörs.
En trolig konsekvens vi ser av HD:s resonemang och utgången i domen är att antalet förbesiktningar bör öka, till följd av entreprenörens intresse av att påkalla denna typ av besiktning. Såväl beställare som entreprenör kan påkalla förbesiktning bl.a. när ett arbete efter färdigställande av entreprenaden inte är eller inte utan väsentligt ingrepp blir åtkomligt för besiktning eller då ett avhjälpande av fel efter färdigställande skulle vara till väsentlig olägenhet för parten (se kap. 7 § 1 i både ABT 06 och AB 04). Därutöver kan förbesiktning påkallas om i övrigt särskilda skäl föreligger.
Som konstaterats av HD kan åtgärdskostnaderna för entreprenören många gånger bli väsentligt lägre för det fall fel upptäcks genom en förbesiktning, jämfört med om felen skulle framkomma först vid slutbesiktningen, eller därefter inom garantitiden. Därutöver kan en förbesiktning ha betydelse i bevishänseende vid en eventuell tvist eftersom resultatet av en förbesiktning då kan ställas mot eventuella fel som visat sig vid en slutbesiktning.
Att påkalla förbesiktning är dock förknippat med vissa risker för såväl entreprenör som beställare. En uppenbar risk att ta i beaktande är att entreprenadens framdrift kan hindras. Påkallas besiktningen av entreprenören är det viktigt att begära förbesiktning i god tid innan entreprenaden ska vara färdigställd, så inte entreprenaden försenas och entreprenören tvingas utge förseningsvite. För det fall besiktning påkallas bör beställaren skyndsamt utse en besiktningsman. Om besiktningen senareläggs kan detta nämligen inverka på eventuella sidoentreprenörers möjlighet att utföra arbete. Sidoentreprenören har vid en sådan situation rätt till förlängning av kontraktstiden, och därmed riskerar beställaren att inte kunna få entreprenaden färdigställd inom planerad tid.
Avslutningsvis bör framhållas att utgången i HD:s ovan nämnda avgörande kan få konsekvenser vid parternas avtalsdiskussioner. En möjlig utveckling av att en entreprenör kan bli skyldig att utföra åtkomst- och återställningsarbeten i samband med ett felavhjälpande är att detta kommer avspegla sig i anbudet, genom att entreprenören ”tar höjd” för sådana kostnader. Detta gäller troligen särskilt vid en delad entreprenad, då olika typer av arbeten är aktuella. Ytterligare en problematik för beställaren är om entreprenören, på grund av oförmåga/ovilja att utföra nödvändiga åtkomst- och återställningsarbeten, inte avhjälper ett konstaterat fel. Beställaren kan då visserligen låta avhjälpa felet på entreprenörens bekostnad, men om kostnaderna inte uppgår till ett belopp som i ett ekonomiskt perspektiv motiverar en rättslig process, riskerar beställaren i praktiken att få stå denna kostnad.
Foyen har tidigare pekat på att avgörandet sannolikt kommer att resultera i dyrare försäkringspremier för entreprenören i framtiden. Läs den artikeln här ->>
____________________
Eva Westberg-Persson, advokat och delägare vid Foyen Advokatfirma
Cornelis Rosengren, biträdande jurist vid Foyen Advokatfirma
